Helsingfors administrativa indelning

Helsingfors administrativa indelning har sin grund i behovet att statistikföra och administrera staden. Indelningen är stadens officiella indelning och kan avvika från den uppfattning invånarna har om stadsdelsbegreppet. Till exempel är Kajsaniemi och Lillhoplax inte officiella stadsdelar, fastän allmänheten uppfattar dem som stadsdelar. Lillhoplax består officiellt av tre delområden i tre olika stadsdelar.

Det finns två sätt att indela staden; i stadsdelar och i distrikt.

Stadsdelarna är Helsingfors officiella indelning. Den stadfästs av stadsstyrelsen och kan delas in i mindre delområden. Stadsdelarna är viktiga för främst fastigheter, eftersom planläggningen sker enligt stadsdelssystemet. Systemet härstammar från 1800-talet och i dagens läge finns det 60 stadsdelar i Helsingfors. Stadsdelens namn och nummer bestäms i en stadsplan. Stadsdelarnas officiella namn togs i bruk år 1959. Innan dess användes endast nummer, medan namnen var inofficiella. Man försöker att hålla stadsdelssystemet så oförändrat som möjligt, eftersom fastigheter registreras enligt stadsdelarnas nummer.

Distrikten har skapats för att underlätta stadens administration. Distrikten följer stadsdelsgränserna, men omfattar större områden. Beslutet om ett distrikt sker direkt i stadsstyrelsen i motsats till stadsdelarna som måste stadfästas i en stadsplan. År 1980 fanns det 101 indelningar av staden, varav 80 var geografiskt olika. Av dessa följde 17 stadsdelsindelningen och 41 ungefär. Till exempel hade brandväsendet 8 sotningsdistrikt, 7 släckningsdistrikt och 6 brandinspektionsdistrikt. För att få en bättre ordning och kunna koordinera myndigheternas samarbete grundades år 1982 distriktsindelningen med 7 stordistrikt och 33 distrikt. Distrikten delas in i delområden vilka är lika med stadsdelarna.

Distrikts- och stadsdelsindelningen följer varandra till millimetern, men två delområden i samma stadsdel kan höra till olika distrikt.